Och jag börjar bli den jag var en gång i tiden :)
Sett en underbar film , ni vet en sån där .. så man riktigt lever sig in i den med hela känsloregistret .

Jag har läst bok också , det är nåt jag saknat

Jag hittar mig själv bäst i att göra såna här saker .

En dam vid namn A skrev till mig för ett par veckor sen
Hon påstod att jag bara var avundsjuk på henne och T
För att jag inte hade nån
Handlar allt om att ha nån?
Varför kämpar hon tex med näbbar o klor att få leva i hans hus ?
Är det stora lyckan ?
Att leva i ett riktigt destruktivt förhållande med en mycket äldre man ?
När jag var i hennes ålder en gång i tiden hade jag verkligen inte det perspektivet på livet .

Jag levde verkligen fullt ut på alla sätt

Att leva i nåt sånt där tar bara en massa energi
Det är otroligt tröttande på alla sätt
Man tappar orken
Aldrig mer säger jag
Så svaret är .. nej , jag är inte avundsjuk på det de hade

För de har ju inte det längre heller
Och kommer inte ha det .

Men nu skulle vi prata om mig :)

Självklart drömmer jag om nån
Att få vara i hans famn
Ligga nära varandra o kolla på film
Skratta ihop

Jag vet vem och ja kanske det blir så
Jag har inte bråttom .

Inte på något sätt .

Nej ni , natti här :)